Nu är musikalen över. Slut. Nu kommer vi aldrig få spela våra roller igen och jag kommer aldrig få löjla mig med italiensk brytning igen. Eller tja, det vet man ju aldrig, jag kanske dyker upp som en maffiaboss senare i livet, på någon teater någonstans i världen ;)
Jag och M kom överens om att vi ska snacka med italiensk brytning på måndagar, så att vi inte saknaden blir för stor lixom.

Igår hade vi kvällsföreställning och det gick bra, dock inte riktigt lika roligt som i onsdags då vi fick improvisera en massa när vi inte hittade en nyckel som vi skulle hitta och grejer. Men det gick bra igår i alla fall.
Idag hade vi två föreställningar för skolans elever.
Jag blandar ihop båda föreställningens tabbar så jag drar alla på en gång.
I en scen är vi i Sverige, maffian (jag + två till) är inne på scenen och hittar ett par solglasögon, eller glasögonsolar, som vi i maffian säger. Vi bestämmer oss för att sätta oss vid scenkanten och vänta på vännerna som vi letar efter. När vi skulle gå därifrån då vi tyckte att vi hade väntat tillräckligt så råkade M slå till H varpå en helt ny konversation uppstår;

- AAAJJ! Vad du göra?!

- Åh, förrrlåt!

- Aj, nu jag ha hjärnskakning!

- Åh, förrrlåt!

- Åh nej! Nu jag blöda!

OBS! Hon blödde inte, överdrev bara.

Sen kommer vi till momentet då jag blandar ihop dom båda föreställningarna men jag tror det var i den första för bl.a niorna som klasskompisarna bakom scenen försökte putta ut oss på scenen igen. Vi har aldrig gjort så innan så vi blev ju förvirrade men gick in på scenen i alla fall. Jag och M fattade vad som hände, vi skulle köra våran andra scen i Sverige, men H var inte med på noterna. Såhär skulle konversationen sett ut;

Jag - Jaha, här dom vara någonstans.

H - Hur du veta det?

Jag - Det vara en känsla i magen Antonio!

H - Jaha, du vara hungrig?

Den såg ut såhär;

Jag - Jaha, här dom vara någonstans.

H - Mmh...

Tystnad

Jag - Jag inte veta hur jag veta det

M - Ja, hur han veta det Antonio?

Det ljusnar i H:s huvud

H - Aha! Kanske du ha en känsla i magen?

Jag - Ja, det jag ha

H - Du vara hungrig?

Shit vad detta inlägget blir långt!

Direkt efter att det har hänt ska vi säga till Igor (M) att klättra över stängslet. Allt går som det ska ända tills M tappar sin sändare (till myggan,micken) när hon hoppar ner från "stängslet". Hon böjer sig ner för att plocka upp den och då säger H;

- Titta! Hon bajsa!

Varpå jag hakar på, tittar ut på publiken och säger;

- Ja herregud, hon bajsa!

Jag kan berätta att H ångrade den kommentaren djupt efteråt =)

På den sista föreställningen skedde det inte någon jättetabbe, bara en liten sak som man bara fattar om man kan manuset.
Det var på samma ställe, M skulle klättra över. Jag sa det till henne men hon verkade vara lite off och handlade väldigt långsamt. Detta ledde till att det blev lite tyst och konversationen ser ut ungefär såhär;

Jag - Igor, du klättra över

M - Va? Varför jag?

Jag - Bara gör det!

Här går det långsamt och det blir tyst

M - Varför jag klättra upp?

Jag - Om du dö, det inte göra något.
M kollar förvånat på mig och H vänder sig bortåt då hon börjar skratta.

Ja, lite tabbar har skett men det är bara kul, jag tror det är rättså roligt att vara publik och faktiskt märka när det går fel. Eller? Har jag fel?

Nu är jag trött i skallen av allt skrivande. Brodern propsade på att vi skulle kolla på Brynäs-Djurgården ikväll. Han har inte varit intresserad förens nu, 7 min. innan Let's Dance börjar...
Jag får väl sätta mig på mitt rum...
Men först ska jag ner och hämta glass.

Ja, just det, jag skulle berätta en sak om kakorna oxå...jag tar det imorgon. Påminn mig!