Dippen efter USA-resan asså... Antagligen förstärktes mina känslor för att jag var precis innan mens och vi vet ju alla att då går hormonerna bananas. Men även om jag skulle skala bort alla hormoner så mådde jag fortfarande jäkligt dåligt. Jag hade ångest i en vecka. Riktig ångest. Första kvällen tillbaka i Göteborg låg jag och hulkgrät i Hildas famn och kunde inte sova ensam. Det kändes så enormt tomt. Jag hade varit iväg på mitt livs resa med min familj, levt tillsammans med dom 24/7, jag kanske hade 3 timmars egentid totalt på tre/fyra veckor. Resan hade fört oss närmare varandra, jag tror att vi alla upptäckte nya sidor hos varandra, sidor som vi inte hunnit se de korta perioder vi träffats, sidor som man bara kan upptäcka om man har bott ifrån varandra under en längre tid. Vi bråkade inte en enda gång, vi brukar visserligen sällan bråka, men det där vardagsgnället om att städa undan eller packa det där eller göra ditten och datten, det fanns inte. Vi var lixom i harmoni. 

Och så helt plötsligt, krasch boom bang, så var jag tillbaka i Göteborg igen och resten av familjen var i Sölvesborg. Jag skulle börja jobba vilket jag inte alls kände för. Allt jag ville var att vara ledig så jag kunde fördela min tid mellan Sölvesborg och Göteborg exakt hur jag ville. Och så ville jag ha en bil att ta mig fram och tillbaka med så att jag slapp de jäkla tågen som tar fem timmar. För övrigt hoppas jag verkligen att jag kan lära mig min läxa nu, jag ska ALDRIG MER resa iväg och komma hem dagen innan jag ska jobba. ALDRIG! Det är det dummaste jag gjort och det är inte ett misstag som jag bara gjort en gång, utan flera gånger. Jag tycks aldrig lära mig. 

Så inte nog med att jag var jetlagad och sov dåligt, jag hade dessutom svårt att sova pga alla tankar som irrade runt i huvudet. Och varenda gång något om resan eller hur jag mådde fördes på tal, med Hilda och familjen då, alla andra kunde jag hålla masken för, så började jag gråta. Vi hade haft så himla kul på resan och jag önskade att vi kunde stanna kvar där för alltid. Jag var rädd att den sammanhållningen och känslan som vi hade där skulle försvinna när vi återgick till att inte träffas så ofta. Kommer vi någonsin igen umgås på det här sättet? Kommer vi resa iväg igen på en sånhär resa? Ja, jag hade tusen jobbiga frågor utan svar i huvudet och mådde skitdåligt. 

Men efter ungefär en vecka började det släppa mer och mer och jag började se fram emot resten av sommaren i Göteborg, ja förutom att jag var tvungen att jobba då... Å andra sidan hade jag inte velat vara hemma själv hela dagarna så, då kunde jag ju lika gärna jobba. Och jag måste säga att vi har varit jäkligt bra på att carpe diema! Vi har hittat på jättemycket kul på eftermiddagarna och kvällarna som vi haft lediga tillsammans. Ja just dte för dte var ju inte bara jobbigt att vara hemma från USA och från familjen, det sög ju även att våra scheman inte matchade alls bra. Men som sagt, vi har varit sjukt duktiga på att sieze the day. Jag och Hilda gick ut och åt på In Loco och drack skitgott rosévin (jag då, Hilda är ju så himla pretto och dricker rödvin), en kväll efter att jag hade sprungit (jajjemen det gör jag det oxå, ungefär varannan dag, oerhört hurtigt) gick vi upp på berget vid vårt hus och njöt av sommarvädret. Samma kväll tog vi en premiärtur på Hisingen med Hildas bil. Vi har haft balkongmys, suttit på ett annat berg och druckit vin och ätit kebabrulle, varit på Lotta på Liseberg. Ja och jag och Hilda hade vår superhelg, en helg då båda var lediga, då stack vi iväg till Ramsvik och tältade! Stannade i Lysekil och Smögen påvägen. Där vi var på campingen slog vi upp tältet, gick en rekrunda, gick sedan en av slingorna som fanns där (gick antagligen fel men vi kom fram i alla fall), satt i tältet och drack vin och åt chips. Sen hade vi tänkt äta på restaurangen som fanns på campingen, men tiden rann iväg och vi ville hinna se solnedgången, så vi köpte Billys som vi värmde och tog med oss i en plastpåse bort till berget med solnedgången. Där satt vi och drack vin, åt billys och choklad och hittade en random katt som var ovanligt kelig. Sen bastade vi i en avstängd bastu och tog årets första "dopp" i Sverige. På söndagen åkte vi iväg till Malmön där vi provade på tre olika badställen och på det tredje tog vi årets första dopp i Sverige. En toppenhelg med andra ord!

Och utöver alla dessa roliga och mysiga saker så har jag haft egentid. Och på den egentiden har jag pysslat och kollat serie och bara gjort precis det jag har velat och det har varit så jäkla gött! Jag mår så bra när jag vår pyssla och vara kreativ, jag måste bli bättre på att göra det oftare. Det är ju tiden som tryter när vardagen är igång, men jag ska bli bättre på att ta mig tid att pyssla! 

Ja, och än är inte sommaren över hörrni! Livet är allt bra ändå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I tisdags satt jag på bussen på väg hem från skolan. Jag, H och N slutade olika tider så jag åkte själv. Satt längst in på ett tvåsäte, tittade ut genom fönstret på, för en gångs skull, ett soldränkt Göteborg med podd i lurarna. Precis när vi lämnar ...

Förra året fick jag den stora äran att som andraårselev på PAS få vara med treorna och dansa på Mary Kay. De fyra dagarna innan skolstart då vi repade var de svettigaste och jobbigaste på hela året! Jag hade sådan sjuk träningsvärk i nacken att jag k...

  Men ni borde testa detta också för jag tror det är freakin halleluja-varning på den här! ...

En solig eftermiddag i sena maj/tidiga juni satt jag och Hilda på altanen och knep de sista solstrålarna innan de försvann bakom de onödigt höga och buskiga träden. Jag tror jag hade fått pengar nyligen och kände mig ganska rik och jag vet inte hur v...

Hej på er! Då har det blivit dags för sista blogginlägget om USA-resan.    Igår gick vi upp ganska tidigt och la oss vid poolen. Jag och pappa ställde återigen klockan på 06.15, men det var återigen mulet så det blev ingen soluppgång. När vi hade...