Skämt lånat av bloggen En äkta man.

Sensmoral på detta, någon?

Kundtjänst: Hej och välkommen till kundtjänsten, hur kan jag hjälpa till?

Jag: Hej! Jag var inne i en av era butiker i våras och avslutade ett telefonabonnemang. Jag blev informerad om att bindningstiden upphörde den 10 augusti, och att det skulle avslutas då. Jag tackade så mycket och lämnade butiken. Nu sitter jag ändå här med fakturor för september och oktober, samt ett inkassokrav. Kan du förklara det?

Kundtjänst: Ja, jag ser här att du har ett abonnemang hos oss. Men det står ingenting om att det har avslutats.

Jag: Jag förstår. Skulle du kunna hjälpa mig att lösa det här möjligen?

Kundtjänst: Nej, det finns ingenting jag kan göra. Jag har ingen som helst möjlighet att makulera fakturor eller kalla tillbaka inkassokrav. Du måste gå tillbaka till butiken.

Jag: Då har vi ju ett litet problem.

Kundtjänst: Vadå?

Jag: Det tänker jag ju inte göra. Jag tänker fortsätta prata med dig.

Kundtjänst: (Med ett tonläge som bäst kan beskrivas som något man kanske inte skulle använda till små barn eller någon man älskar.) Men det finns ingenting jag kan göra!

Jag: Ja. Som jag sa. Då har vi ju ett problem.

Kundtjänst: Ja.

Jag: Hur skulle du beskriva dina känslor inför detta faktum?

Kundtjänst: (Djupt andetag) Med att du måste gå tillbaka till butiken!

Jag: (Djupt andetag) Men du kan ju se i din dator just nu att jag var i butiken det där datumet i våras och flyttade telefonnumret. Och du kan även se att det där abonnemanget inte har använts sedan jag var i butiken.

Kundtjänst: Ja.

Jag: Och du kan även se att bindningstiden upphörde den 10 augusti.

Kundtjänst: Ja.

Jag: Känner du att min historia kan te sig rimlig mot bakgrunden?

Kundtjänst: (Djup suck) Jo, det kan jag kanske. Men det finns ändå I-N-G-E-N-T-I-N-G jag kan göra!

Jag: Då vill jag gärna prata med en person på din arbetsplats som kan det.

Kundtjänst: (Tonläget hos någon som mentalt hugger en rostig gaffel i ögat på mig.) Jag kan lämna ett meddelande till en av mina chefer, så ringer de upp dig om 48 timmar.

Jag: Mmm, det är ju onekligen ett lockande erbjudandet, fast jag vill nog ändå gärna prata med dem nu.

Kundtjänst: (Tonläget hos någon som mentalt hoppar jämfota på mitt ansikte, iklädd golfskor.) Jaha, men det går inte! Du får gå tillbaka till butiken!

(Tystnad)

Jag: (Djupt andetag) Okej, men vi gör så här då: Jag har ju varit rätt snäll och trevlig så här långt i det här samtalet va?

Kundtjänst: (Inte helt övertygat) Det skulle man kanske kunna säga.

Jag: Okej. Och nu berättar jag vänligt och trevligt för dig att om ungefär en halv minut så kommer jag tappa tålamodet och sluta vara så här vänlig och trevlig. Och då kommer jag bli en människa som du verkligen, verkligen inte kommer tycka om. Jag kommer inte gå tillbaka till butiken, jag kommer inte lägga på luren, jag kommer bara stanna kvar här och göra din måndag förbannat jävla pissjobbig. Det finns många saker här i livet jag är rätt kass på, men du kan lita på mig när jag säger att just detta med att göra måndagar pissjobbiga för personer som jobbar i kundtjänst… det är något av mitt kall här i livet förstår du.

(Tystnad)

Kundtjänst: Kan du vara snäll och läsa upp ditt fakturanummer?

Jag: (Läser upp fakturanumret)

Kundtjänst: Vänta ett tag då.

(”Ett tag” senare)

Kundtjänst: Så, nu har jag makulerat dina fakturor och dragit tillbaka alla inkassokrav.

Jag: Men jag tyckte att du sa att du a-b-s-o-l-u-t inte kunde göra det?

Kundtjänst: (Med en röst som tydligt berättar att jag eventuellt inte är överst på hennes lista över saker att ta med till en öde ö.) Mmm. Men nu kunde jag det i alla fall. Var det något mer eller?

Jag: Nej tack. Det var bra så.

Kundtjänst: Hej då. (Lägger på luren.)

Jag: (Vänd till god vän som sitter på andra sidan skrivbordet.) Vad är den mobiloperatörsmässiga motsvarigheten till att pissa i en restauranggästs soppa?

God vän: Ingen aning. Hur så?

Jag: Vad det än är så har jag en känsla av att någon i min mobiloperatörs kundtjänst gör det med min faktura just nu.

Har ni sett klippet på Youtube med tjejen som bara kan gå baklänges efter att hon tog svininfluensavaxinet?

När hon går rakt fram så rycker hon hela tiden, men hon kan springa helt normalt och när hon springer kan hon även prata normalt, annars pratar hon, ja, konstigt.

Jag är riktigt, riktigt orolig för de människor som tar den videon på allvar. Jag menar, kom igen. Har ni bara sett B-filmer i hela ert liv? Sjukt dåligt skådespeleri är vad det är och det är sjukt pinsamt!

Vad som är ännu mer pinsamt är att Tyra och Pernilla Wahlgren, vars bloggar jag läser, tror på det! Jag menar, hallå? De är ju vuxna människor, de ska väl ändå inte gå på sånt där skit? Det är en sak att människor i skolan tror på det, jag menar, hälften av de är ju lite bakom flötet.

Så, nu har jag fått avreagera mig lite. Tack för visat intresse ;)