Skolan idag var "bananas"! Började med tyska, svenska. På engelskan ställde klassen fram klockan en kvart, men det blev failat då lärarinnan kollade på sitt armbandsur och konstaterade att vi inte slutade ännu.

Sen hände något kuligt. För att ni ska förstå det roliga till fullo ska jag berätta att i sjuan var det några i vår klass som fick för sig att hoppa ut genom fönstret på so-lektionen och det skedde inte den 1:a april. Våran lärarinna var vääääldigt arg i evigheter efter det och eftersom hon inte vet vilka det var som hoppade ut så har hon kört med kollektiv bestraffning och hela klassen har fått sota för det. Ett plus är att alla kommer att vara med i lärarinnans memoarer som hon lovar skriva senare i livet. Mer om det någon annan gång.

Tillbaka till dagens händelse.

Vi skulle ha musik men vi fick gå efter tio minuter eftersom att musikalen är över och vi har lixom ingenting att göra på musiklektionerna. Vi gick ut och fick en konstig, minnesvärd syn. Alla små människor i 7A satt ihopkrupna utanför fönstrerna precis vid ingången till skolan.
Alla i vår klass började sucka om att dom var "wanna-bees" osv. Vi frågade vilken lärare dom hade, dom svarade att dom hade våran so-lärare och vi gav tummen upp och sa, "GREat, ni kommer ångra dethär".

Snälla som vi är räddade vi dom från att få hamna i lärarinnans memoarer och själviska som vi är såg vi till att vi fick uppmärksamheten.
Vi tog oss in i klassrummet genom fönstrerna då dörren var låst, frågade klassen var lärarinnan var och när hon skulle komma tillbaka dom svarade att hon var hos rektorn, tid för ankommande, ej klart.

Klassen hade sagt till rektorn att ropa in lärarinnan så det var tydligen planerat, men man kan ju inte blaima dom för att vara nybörjare, vi lite mer erfarna gör det mer inpulsivt.

Okej.

Vi satt i klassrummet och hade satt på filmen som klassen egentligen skulle kolla på. Efter en liten stund kommer lärarinnan in genom en oväntad dörr, dörren som aldrig används och alla blev lite smått förvirrade av det men ni  skulle ha sett hennes min.

Alltså, den är och kommer alltid att vara obeskrivlig, ni skulle vart där!

Hon står still en liten stund och bara stirrar, sen går hon ut och stänger dörren.

Några sekunder senare kommer hon in genom den "riktiga" dörren och med sig har hon rektorn och vår musiklärare som brister ut i skratt då vi fortfarande sitter, helt allvarliga, och kollar på filmen.

Så nu hoppas vi på att bli nämnda i memoarerna minst två ggr. Dom stackars 7:orna får göra ett nytt försök att få uppmärksamhet nästa år ;)

Senare på no:n skulle vi hitta på något bus att göra på våran klassföreståndare och no-lärare. Vi började med att alla satt och skickade sms och ringde varandra i början av lektionen. Alla hade ljudet på och det var sjukt irriterande men inte världens roligaste enligt mig.

Det roligaste skedde senare, lite längre in på lektionen. Vi hade bestämt att alla skulle ställa riktigt korkade frågor men det blev istället så att alla spann på en fråga.

En elev i klassen frågade;

- Men asså, sitter cellkärnan i hjärtat?

Resten av klassen kollade på läraren och väntade på att han skulle förklara.

I vanliga fall hade hela klassen skrattat åt denna idiotiska fråga och vår lärare är rättså cool så han hade oxå flabbat och struntat i att svara på frågan. Han påbörjade ett flabb men när han märkte att resten av klassen väntade på ett svar blev han orolig (ni skulle sett minen).

Vi spann på och frågan blev galnare och galnare och tillslut trodde jag, på fullt allvar, att läraren skulle bryta ihop, lägga sig på golvet och banka huvudet i golvet.

Han blev riktigt upprörd faktiskt och gav oss i läxa att läsa dom två första kapitlerna i biologiboken under lovet för detta var grundkunskap som man ska kunna i femman.

Det roliga var att vi i slutet av lektionen glömde säga att vi skämtat ;)

Jao, det var kuligt i skolan idag.

Men nu ska jag lägga mig i sängen och läsa i biologiboken och sen ska jag sussa så länge jag orkar.

Någon av er läsare som har drabbats av något kul april-skämt?

OBS! Jag ber om ursäkt för felstavningar, jag skrev snabbare än vad jag egentligen förmår.