Jag har hittat hus i Grekland, eller ja, närmare bestämt på ön Korfu. Husen, det är två stycken, är minst sagt underbara. Det är äkta filmstjärnehus, jag VILL HA DOM! I alla fall ett av dom.

Men priset är ju lite saftigt, inte för att jag inte har råd eller så, men jag menar, man måste ju prioritera och inte slösa bort pengarna. Man måste ju lixom se om det inte finns något annat att lägga pengarna på.

Nu när jag tänker efter tror jag att jag ska köpa båda. Jag menar, vad är 26 500 000 kr? Typ ingenting.

Pappa betalar.

Hus nr.1

Hus nr.2

...att inte ha något speciellt för sig när det ligger vid poolen och steker. Tankar som dyker upp i huvudet då kan vara rättså konstiga.

En dag, i typ någon timme, låg jag och studerade molnen på himlen, jag vet dom borde inte vara där, men det gjorde jag i alla fall. Jag kom fram till att moln är rättså fascinerande, det ser lixom ut som om dom ryker och det delar sig genom att små delar lixom flyter bort från molnet och sen skapar "molnpartiklarna" ett nytt moln av dom delar som lämnat det första molnet.

Skit samma, det var inte det jag tänkte berätta om. Men det skulle vara kul att veta om ni fattar vad jag menar ;)

Det jag tänkte skriva om var en annan tanke som mitt huvud tänkte, jag tror det var första dagen, alltså söndagen.

Jag låg nämligen vid poolen och helt plötsligt slog det mig, helt "out-of-nowhere", att av oss typ 25 personer som ligger runt poolen så har typ hälften något emot "utlänningar". Som alltså i detta fallet än "inlänningar".

Hälften av personerna gillar alltså inte utlänningar, men åker till dess länder för att sola och bli bruna, som utlänningarna för det mesta är, och dessutom åker dom till deras land för att vara i närheten av dom. Helt plötsligt har dom fruktade utlänningarna blivit trevliga inlänningar som ger semesterorten den tjusning som gör att man åker dit.

Men fy och fasa om dom skulle komma hit, då skulle dom vara ivägen och inte alls ge någon bra j*vla stämning längre.

Det var inte meningen att avbryta min heta diskution med mig själv, men när jag skrev j*vla så reagerade mitt huvud med en fråga. Varför skriver man inte ä:et i jävlar och a:et i fan när man skriver?

Jag är tacksam för rimliga svar.

Back to the thing I was talking about, hajar ni grejen? Kan någon ge mig en rimlig förklaring till detta tänkesättet?