Min käre far skulle klippa gräset idag. Min bror brukar göra det men eftersom att han befinner sig på hockeyskola så blev det pappa som fick ta över den sysslan.

Han fick igång den, klippte lite, men den lät väldigt konstigt. Sen, helt plötsligt, så hör jag hur han vrålar. Jag kollar chockad ner på gräsmattan och där står min far, med gräsklipparen över huvudet och så slänger han iväg den!

Jag och mamma bara kollade på varandra och vi försökte förtvivlat att inte skratta. Mamma satt och kved och jag viskade, mellan kvidningarna att hon inte fick skratta. Det är nämligen inte så bra om pappa är arg =)

Jag höll mig rättså bra, jag skrattade så tyst jag kunde och andades bara in lite då och då. Mamma däremot har inte någon direkt talang för att skratta diskret så pappa hörde när hon kved =)

Senare när pappa hade hämtat sig så beslöt han att han ska se om han kan laga den. Jo, det skulle jag vilja se. Inte för att jag inte tror att han kan, men när han gör såntdär så brukar det lixom aldrig gå hans väg =)