Direktlänk till inlägg 1 augusti 2010
Sakta men säkert sprider det sig. Jag har varit campare i många år och klarat mig undan men jag har alltid föraktat det. Viruset som sprider sig likt löss i huvudet på tjockhåriga små barn.
Mina vänner, jag har smittats och det finns ingen återvändå.
Jag är som dom andra nu, inget unikt alls med mig kvar. Jag glor på folk. Varenda en som går förbi utsetts för mina blickar, varenda nykomling blir jättegranskad av mina förstulna, blickar.
Det är över, jag kommer aldrig bli botad.
I tisdags satt jag på bussen på väg hem från skolan. Jag, H och N slutade olika tider så jag åkte själv. Satt längst in på ett tvåsäte, tittade ut genom fönstret på, för en gångs skull, ett soldränkt Göteborg med podd i lurarna. Precis när vi lämnar ...
Förra året fick jag den stora äran att som andraårselev på PAS få vara med treorna och dansa på Mary Kay. De fyra dagarna innan skolstart då vi repade var de svettigaste och jobbigaste på hela året! Jag hade sådan sjuk träningsvärk i nacken att jag k...
En solig eftermiddag i sena maj/tidiga juni satt jag och Hilda på altanen och knep de sista solstrålarna innan de försvann bakom de onödigt höga och buskiga träden. Jag tror jag hade fått pengar nyligen och kände mig ganska rik och jag vet inte hur v...
Dippen efter USA-resan asså... Antagligen förstärktes mina känslor för att jag var precis innan mens och vi vet ju alla att då går hormonerna bananas. Men även om jag skulle skala bort alla hormoner så mådde jag fortfarande jäkligt dåligt. Jag hade å...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 |
4 |
5 | 6 |
7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|