En solig eftermiddag i sena maj/tidiga juni satt jag och Hilda på altanen och knep de sista solstrålarna innan de försvann bakom de onödigt höga och buskiga träden. Jag tror jag hade fått pengar nyligen och kände mig ganska rik och jag vet inte hur vi kom in på det men plötsligt hade jag bokat en tid för vaxning av ben och bikinilinje på Gildas. Jag tänkte att det var ju perfekt att vaxa benen innan USA, då slapp jag ta med mig rakhyvlar och greja med det två ggr i veckan! Ja, jag kände mig helt klart taggad på denna spontana idé. Allt kändes toppen tills jag berättade det för mamma och hennes reaktion var förskräckelse light, hon var genuint skeptisk och sa att "du är inte klok" och "du MÅSTE höra av dig sen och säga hur ont det gjorde". Då blev jag rädd. Det var då som jag, på riktigt, insåg att det nog skulle göra ganska ont ändå. Men ni vet, smärtan i vaxning är nog lite samma som gravid smärta på det sättet att man kan inte föreställa sig hur ont det gör förrän det händer. Just nu vet ju inte jag hur ont det gör att föda ett barn, jag vet att det kommer göra sjukt jäkla ont, men jag kan inte FÖRESTÄLLA mig HUR ont det faktiskt kommer göra, därför kommer jag få en chock när det väl händer, även fast jag vet att det kommer göra ont.

Men jag gjorde det. Jag sparade ut håret tills jag både kände mig och såg ut som en gorilla och sen gick jag till Gildas.

Fy. Fan.

Det gjorde så satans pissont! Jag upprepade mitt politiska tal, som vi gjort i skolan, i huvudet om och om igen för att ha något annat att tänka på än smärtan. När högra benets framsida var klar kände jag mig ändå stark och tänkte att jo men fan, nu är det bara vänstra kvar och det kan ju inte va mycket värre.
Eh, jo. Det var som att kroppen varit i chock under hela högra benet och inte lyckats ta in vad som hände och när vi kom till det vänstra benet hade hjärnan kopplat att okej, det här var någonting som gjorde riktigt ont, och typ öppnat upp alla känselspröt som finns på hela benen. Så jo, vänstra benet kunde vara värre. Men då visste jag ju inte vad som väntade när det var dags för baksidan! Den var helt klart värst. Insida, baksida lår var absolut fruktansvärt. Jag låg och gjorde grimaser ner i massagebänken och var så glad att ingen såg mig. Jag tror till och med att jag kanske fick lite tårar i ögonen. Och under hela denna långa timme upprepade jag, förutom det politiska talet då, frasen: "Jag ska ALDRIG göra detta igen!!!"

Den 12 juli var jag där igen. Håret hade växt så det stod härliga till under veckorna i USA och jag hade fått förklarat för mig att det krävdes en del behandlingar för att 1. Håren skulle synka sig så att allt rycktes bort vid vaxning och inte bara en del så att det blev stubb kvar och 2. För att håret ska bli glesare och tunnare och växa ut långsammare. Så jag tänkte att ja men har jag påbörjat det här så får jag väl fortsätta då, så att den där första sjukt plågsamma gången inte var i onödan.

Jag trodde inte att andra gången skulle göra lika ont. Men det gjorde den, pretty much. Tjejen som gjorde det på mig den gången var dock väldigt snäll och led med mig vilket var fint.

Och igår var jag på min tredje behandling. Jag tycker det är lite jobbigt att jag börjat förknippa Gildas med fasansfull smärta istället för njutning av en massage eller manikyr, men jag har lovat mig själv att unna mig något sånt också snart, så de positiva Gildavibbarna kommer tillbaka. Denna gång fick jag en störtskön kvinna som var skitbra. Hon fattade ganska snabbt att jag inte var så pryd och föreslog därför att jag skulle ligga med benet upp i luften för att hon skulle komma åt att vaxa baksidan/insidan av låren bättre, vilket jag gjorde och hon fick bort det håret som funnits kvar fläckvis efter de andra två gångerna, så det funkade! Det är ganska kul ändå för första gången tyckte jag att ja, baksidan var klart värst, men näst efter kom bikinilinjen. Andra gången var knävecken klart värst. Och nu tredje gången var nog smalbenen värst faktiskt, ja och så baksidan då, baksidan är nog alltid värst verkar det som. Men bikinilinjen var nog det smärtfriaste denna gång faktiskt, jag tycker nästan att de där kakorna som de lägger är lite kul. Jag börjar väl bli störd.

Uppdatering om denna spännande vaxningshistoria kommer om cirka två veckor då jag varit och plågat mig igen. Stat tuned ;)