The Life of Annie

Senaste inläggen

Av Annie Johansen - 27 oktober 2016 16:52

I tisdags satt jag på bussen på väg hem från skolan. Jag, H och N slutade olika tider så jag åkte själv. Satt längst in på ett tvåsäte, tittade ut genom fönstret på, för en gångs skull, ett soldränkt Göteborg med podd i lurarna. Precis när vi lämnar Brunnsbotorget, hållplatsen innan jag ska av, så ser jag en biljettkontrollant längst fram i bussen, efter någon sekund ser jag en till i mitten och så ploppar det upp en till som går längst bak i bussen. Det är så de jobbar nämligen, de hoppar på i varsin ingång så att de finns överallt och så att ingen kommer undan. Det spelar dock inte mig någon roll då jag är en såndär ordentlig människa (läs konflikträdd, usel på att ljuga och ganska osugen på att böta flera tusen) som köper periodkort så jag går alltid säkert. De få gånger då jag har åkt olagligt har jag tänkt att, "ja men jag håller koll så fort vi stannar och ser jag en vit keps så hoppar jag av", sen när jag har kommit fram till min destination så har jag kommit på att "just det, fan, jag glömde hålla koll på vita kepsar...", men jag har haft tur så jag har inte åkt fast och nuförtiden har jag lärt mig att alltid köpa biljett för uppenbarligen suger jag på att tjuvåka.


Men i vilket fall som helst, var var jag... ja just det, Brunnsbotorget! Jo, de hoppade på och jag tog fram mitt kort så att jag var beredd på att bli kontrollerad. Det tar dock ca två minuter att åka från Brunnsbotorget till min hållplats så jag var tveksam till om jag skulle hinna visa eller inte. När vi börjar närma oss kommer kontrollanten som går bakifrån i bussen fram till mig och mannen som sitter utanför mig. Hon kollar hans kort och frågar var han hoppade på, han svarar Hjalmar och hon rynkar på ögonbrynen och undrar varför han då blippade sitt kort precis framför henne. Hela den här meningsutbytningen fattar jag inte mycket av för jag förstår inte riktigt problemet, men det var tydligen ett problem och hon var väldigt sträng och stackars mannen var så nervös så jag trodde han skulle skita på sig. Nu hade vi i alla fall kommit till rondellen precis innan jag ska av så jag sa: "Ursäkta, jag ska av här." Kontrollanten säger till mannen att "Släpp ut henne och så ska du och jag ta ett snack." Den nervöse mannen verkar inte koppla utan börjar förklara för kontrollanten så hon ryter till och säger strängt "KAN DU SLÄPPA UT TJEJEN; HON SKA AV!" När jag är påväg ut ur bussen så ser jag att de andra kontrollanterna har kommit bak i bussen, antagligen för att rycka in om det behövs. Jag ser väldigt trevlig och snäll ut och visar att jag är villig att blippa kortet innan jag går av men jag blir inte tillfrågad så jag går av utan att bli kollad, jag tror jag var den enda på hela bussen som slapp bli kollad. Herregud, tänkte jag, fatta om jag inte hade haft ett kort nu och hade suttit där och svettats som bara den, vilken räddning jag hade fått då! Sån tur har man ju bara inte!


Alltid när kontrollanter kommer på bussen så får jag en liten hjärtattack, jag nojar över om jag har glömt kortet, ligger det verkligen i ytterfacket där det alltid ligger? Eller om det verkligen inte har gått ut eller om jag verkligen har aktiverat det. Samma sak hände denna gång och jag nojade speciellt över om det verkligen var aktiverat för när jag köpte detta kortet som jag har nu, då frågade han på Pressbyrån om han skulle aktivera det åt mig och jag tackade ja. Jag har aldrig fått det aktiverat på Pressbyrån förr så jag tänkte att dte var nog smart att dubbelkolla när jag hoppade på spårvagnen. Men det glömde jag såklart att göra.


Jag berättar hela storyn för H när jag kommer hem och berättar även att jag inte är 100 procent säker på att mitt kort är aktiverat. H lovar att påminna mig om att blippa kortet när vi hoppar på bussen nästa morgon.

Så i onsdags när vi skulle in till stan och käka brunch innan skolan, då blippar jag kortet och på skärmen står det 2017-02-08, datumet kortet går ut. Men inte från och med det datumet då jag köpte kortet, nope, från och med i onsdags! DET HADE INTE AKTIVERATS!!! Fattar ni vilken helt sinnessjuk jävla tur jag hade?!?!??? Det där är karma mina vänner, är man hederlig och typ aldrig tjuvåker, ja då får man tillbaka för det, jag blev sååå räddad! Fatta vad ledsen och arg jag hade blivit om jag hade åkt fast och fått böta 1500 spänn eller vad det är, när jag faktiskt HAR köpt ett kort för dyra pengar. JAG VAR DEN ENDA PÅ BUSSEN SOM SLAPP BLIPPA! Det HÄNDER inte!


Så jag vill säga TACK till min eventuella skyddsängel och till ödet. TACK!  

ANNONS
Av Annie Johansen - 22 augusti 2016 12:50

Förra året fick jag den stora äran att som andraårselev på PAS få vara med treorna och dansa på Mary Kay. De fyra dagarna innan skolstart då vi repade var de svettigaste och jobbigaste på hela året! Jag hade sådan sjuk träningsvärk i nacken att jag kände mig misshandlad, på riktigt. Men det var sjukt kul och att springa in på scenen på Scandinavium och riva av öppningsnumret inför flera tusen Mary Kay-ladies var värt all smärta och svett. Det ruset alltså. Den kicken.


Nu i år var det alltså dags igen eftersom att jag numer är en trea. I torsdags drog det igång och jag kan nästan inte beskriva hur jobbigt och fysiskt krävande det har varit! Jag har svettats så mycket att jag har haft med dubbla ombyten varje dag och jag hade behövt fler. På, ja jag vet inte, en kvar, MAX, har jag varit dyngsur, kläderna genomblöta och en mindre sjö på mina bara kroppsdelar. När vi har gjort steg nere på golvet så har jag halkat runt i min egen svett och nästan trillat omkull när jag kommit upp igen för att svett + dansgolv = superhalt! Nej det har varit helt sjuka dagar då jag har kommit hem och bara dött i soffan på kvällen. I torsdags dansade vi från 16-20, fredag; 11-18, lördag; 10-17 och söndag från 10-16. Och då har det inte varit några chill danslektioner utan vi har i princip dansat järnet nonstop bortsett från en timmes lunch och två femminutersraster. Helt sinnessjukt och ganska omänskligt. Men det gick ta mig fan. Nu sitter jag på ballen, nyduschad och fräsch, med lite träningsvärk överallt (extrem på många ställen) och njuter av tanken på att jag inte ska dansa hela dagen imorgon. Nu är värsta repperioden slut! Snart är det dags för det roliga!

ANNONS
Av Annie Johansen - 12 augusti 2016 13:20

 

Men ni borde testa detta också för jag tror det är freakin halleluja-varning på den här!

Av Annie Johansen - 5 augusti 2016 19:04

En solig eftermiddag i sena maj/tidiga juni satt jag och Hilda på altanen och knep de sista solstrålarna innan de försvann bakom de onödigt höga och buskiga träden. Jag tror jag hade fått pengar nyligen och kände mig ganska rik och jag vet inte hur vi kom in på det men plötsligt hade jag bokat en tid för vaxning av ben och bikinilinje på Gildas. Jag tänkte att det var ju perfekt att vaxa benen innan USA, då slapp jag ta med mig rakhyvlar och greja med det två ggr i veckan! Ja, jag kände mig helt klart taggad på denna spontana idé. Allt kändes toppen tills jag berättade det för mamma och hennes reaktion var förskräckelse light, hon var genuint skeptisk och sa att "du är inte klok" och "du MÅSTE höra av dig sen och säga hur ont det gjorde". Då blev jag rädd. Det var då som jag, på riktigt, insåg att det nog skulle göra ganska ont ändå. Men ni vet, smärtan i vaxning är nog lite samma som gravid smärta på det sättet att man kan inte föreställa sig hur ont det gör förrän det händer. Just nu vet ju inte jag hur ont det gör att föda ett barn, jag vet att det kommer göra sjukt jäkla ont, men jag kan inte FÖRESTÄLLA mig HUR ont det faktiskt kommer göra, därför kommer jag få en chock när det väl händer, även fast jag vet att det kommer göra ont.


Men jag gjorde det. Jag sparade ut håret tills jag både kände mig och såg ut som en gorilla och sen gick jag till Gildas.


Fy. Fan.


Det gjorde så satans pissont! Jag upprepade mitt politiska tal, som vi gjort i skolan, i huvudet om och om igen för att ha något annat att tänka på än smärtan. När högra benets framsida var klar kände jag mig ändå stark och tänkte att jo men fan, nu är det bara vänstra kvar och det kan ju inte va mycket värre.
Eh, jo. Det var som att kroppen varit i chock under hela högra benet och inte lyckats ta in vad som hände och när vi kom till det vänstra benet hade hjärnan kopplat att okej, det här var någonting som gjorde riktigt ont, och typ öppnat upp alla känselspröt som finns på hela benen. Så jo, vänstra benet kunde vara värre. Men då visste jag ju inte vad som väntade när det var dags för baksidan! Den var helt klart värst. Insida, baksida lår var absolut fruktansvärt. Jag låg och gjorde grimaser ner i massagebänken och var så glad att ingen såg mig. Jag tror till och med att jag kanske fick lite tårar i ögonen. Och under hela denna långa timme upprepade jag, förutom det politiska talet då, frasen: "Jag ska ALDRIG göra detta igen!!!"


Den 12 juli var jag där igen. Håret hade växt så det stod härliga till under veckorna i USA och jag hade fått förklarat för mig att det krävdes en del behandlingar för att 1. Håren skulle synka sig så att allt rycktes bort vid vaxning och inte bara en del så att det blev stubb kvar och 2. För att håret ska bli glesare och tunnare och växa ut långsammare. Så jag tänkte att ja men har jag påbörjat det här så får jag väl fortsätta då, så att den där första sjukt plågsamma gången inte var i onödan.

Jag trodde inte att andra gången skulle göra lika ont. Men det gjorde den, pretty much. Tjejen som gjorde det på mig den gången var dock väldigt snäll och led med mig vilket var fint.


Och igår var jag på min tredje behandling. Jag tycker det är lite jobbigt att jag börjat förknippa Gildas med fasansfull smärta istället för njutning av en massage eller manikyr, men jag har lovat mig själv att unna mig något sånt också snart, så de positiva Gildavibbarna kommer tillbaka. Denna gång fick jag en störtskön kvinna som var skitbra. Hon fattade ganska snabbt att jag inte var så pryd och föreslog därför att jag skulle ligga med benet upp i luften för att hon skulle komma åt att vaxa baksidan/insidan av låren bättre, vilket jag gjorde och hon fick bort det håret som funnits kvar fläckvis efter de andra två gångerna, så det funkade! Det är ganska kul ändå för första gången tyckte jag att ja, baksidan var klart värst, men näst efter kom bikinilinjen. Andra gången var knävecken klart värst. Och nu tredje gången var nog smalbenen värst faktiskt, ja och så baksidan då, baksidan är nog alltid värst verkar det som. Men bikinilinjen var nog det smärtfriaste denna gång faktiskt, jag tycker nästan att de där kakorna som de lägger är lite kul. Jag börjar väl bli störd.


Uppdatering om denna spännande vaxningshistoria kommer om cirka två veckor då jag varit och plågat mig igen. Stat tuned ;)

Av Annie Johansen - 27 juli 2016 19:49

Dippen efter USA-resan asså... Antagligen förstärktes mina känslor för att jag var precis innan mens och vi vet ju alla att då går hormonerna bananas. Men även om jag skulle skala bort alla hormoner så mådde jag fortfarande jäkligt dåligt. Jag hade ångest i en vecka. Riktig ångest. Första kvällen tillbaka i Göteborg låg jag och hulkgrät i Hildas famn och kunde inte sova ensam. Det kändes så enormt tomt. Jag hade varit iväg på mitt livs resa med min familj, levt tillsammans med dom 24/7, jag kanske hade 3 timmars egentid totalt på tre/fyra veckor. Resan hade fört oss närmare varandra, jag tror att vi alla upptäckte nya sidor hos varandra, sidor som vi inte hunnit se de korta perioder vi träffats, sidor som man bara kan upptäcka om man har bott ifrån varandra under en längre tid. Vi bråkade inte en enda gång, vi brukar visserligen sällan bråka, men det där vardagsgnället om att städa undan eller packa det där eller göra ditten och datten, det fanns inte. Vi var lixom i harmoni. 


Och så helt plötsligt, krasch boom bang, så var jag tillbaka i Göteborg igen och resten av familjen var i Sölvesborg. Jag skulle börja jobba vilket jag inte alls kände för. Allt jag ville var att vara ledig så jag kunde fördela min tid mellan Sölvesborg och Göteborg exakt hur jag ville. Och så ville jag ha en bil att ta mig fram och tillbaka med så att jag slapp de jäkla tågen som tar fem timmar. För övrigt hoppas jag verkligen att jag kan lära mig min läxa nu, jag ska ALDRIG MER resa iväg och komma hem dagen innan jag ska jobba. ALDRIG! Det är det dummaste jag gjort och det är inte ett misstag som jag bara gjort en gång, utan flera gånger. Jag tycks aldrig lära mig. 


Så inte nog med att jag var jetlagad och sov dåligt, jag hade dessutom svårt att sova pga alla tankar som irrade runt i huvudet. Och varenda gång något om resan eller hur jag mådde fördes på tal, med Hilda och familjen då, alla andra kunde jag hålla masken för, så började jag gråta. Vi hade haft så himla kul på resan och jag önskade att vi kunde stanna kvar där för alltid. Jag var rädd att den sammanhållningen och känslan som vi hade där skulle försvinna när vi återgick till att inte träffas så ofta. Kommer vi någonsin igen umgås på det här sättet? Kommer vi resa iväg igen på en sånhär resa? Ja, jag hade tusen jobbiga frågor utan svar i huvudet och mådde skitdåligt. 


Men efter ungefär en vecka började det släppa mer och mer och jag började se fram emot resten av sommaren i Göteborg, ja förutom att jag var tvungen att jobba då... Å andra sidan hade jag inte velat vara hemma själv hela dagarna så, då kunde jag ju lika gärna jobba. Och jag måste säga att vi har varit jäkligt bra på att carpe diema! Vi har hittat på jättemycket kul på eftermiddagarna och kvällarna som vi haft lediga tillsammans. Ja just dte för dte var ju inte bara jobbigt att vara hemma från USA och från familjen, det sög ju även att våra scheman inte matchade alls bra. Men som sagt, vi har varit sjukt duktiga på att sieze the day. Jag och Hilda gick ut och åt på In Loco och drack skitgott rosévin (jag då, Hilda är ju så himla pretto och dricker rödvin), en kväll efter att jag hade sprungit (jajjemen det gör jag det oxå, ungefär varannan dag, oerhört hurtigt) gick vi upp på berget vid vårt hus och njöt av sommarvädret. Samma kväll tog vi en premiärtur på Hisingen med Hildas bil. Vi har haft balkongmys, suttit på ett annat berg och druckit vin och ätit kebabrulle, varit på Lotta på Liseberg. Ja och jag och Hilda hade vår superhelg, en helg då båda var lediga, då stack vi iväg till Ramsvik och tältade! Stannade i Lysekil och Smögen påvägen. Där vi var på campingen slog vi upp tältet, gick en rekrunda, gick sedan en av slingorna som fanns där (gick antagligen fel men vi kom fram i alla fall), satt i tältet och drack vin och åt chips. Sen hade vi tänkt äta på restaurangen som fanns på campingen, men tiden rann iväg och vi ville hinna se solnedgången, så vi köpte Billys som vi värmde och tog med oss i en plastpåse bort till berget med solnedgången. Där satt vi och drack vin, åt billys och choklad och hittade en random katt som var ovanligt kelig. Sen bastade vi i en avstängd bastu och tog årets första "dopp" i Sverige. På söndagen åkte vi iväg till Malmön där vi provade på tre olika badställen och på det tredje tog vi årets första dopp i Sverige. En toppenhelg med andra ord!


Och utöver alla dessa roliga och mysiga saker så har jag haft egentid. Och på den egentiden har jag pysslat och kollat serie och bara gjort precis det jag har velat och det har varit så jäkla gött! Jag mår så bra när jag vår pyssla och vara kreativ, jag måste bli bättre på att göra det oftare. Det är ju tiden som tryter när vardagen är igång, men jag ska bli bättre på att ta mig tid att pyssla! 


Ja, och än är inte sommaren över hörrni! Livet är allt bra ändå.

Av Annie Johansen - 4 juli 2016 18:23

Hej på er! Då har det blivit dags för sista blogginlägget om USA-resan. 


Igår gick vi upp ganska tidigt och la oss vid poolen. Jag och pappa ställde återigen klockan på 06.15, men det var återigen mulet så det blev ingen soluppgång. När vi hade legat vid poolen ett tag fick vi upp på rummet och duschade och packade det sista innan vi gick ner och checkade ut. Sen satte vi oss i bilen och körde lite norrut till en strand som hette typ Deerfield Beach. Och så var det äntligen dags för Dunkin Donuts! Det är en amerikansk kedja som är kända för sina donuts och vi har snackat om att äta där varenda dag sen första dagen i NY. Oscar var helt säker på att vi skulle åka ifrån USA utan att ha lyckats äta där men tji fick han! Först åt vi en varsin "frukostdonut", alltså med lite ägg och skinka och sånt, och sen köpte vi en varsin goedonut, MUMS! 


Sen hängde vi då på stranden i några timmar. Duschade av oss lite i en stranddusch, satt oss i bilen och började köra mot flygplatsen. Först körde vi lite fel, stackars Maggan slutade tyvärr inte på topp då hon tappade kontakten med satelliterna och styrde oss lite fel så vi fick köra ett varv runt flygplatsen och försöka igen, och då gick det! Vi trodde att vi skulle parkera bilen i garaget och ha gott om tid på oss att tömma bilen och så men icke! När vi kom dit blippade en snubbe med en mackapär mot bilen, sen hoppade han plötsligt in och tänkte köra och parkera den, så då blev det brott! Vad vi inte visste då var att det var den lindriga början på en ganska otursföljd resa ;)


När vi kommer in på gate 3 efter att ha åkt buss i två minuter typ, sjukt onödigt, så möts vi av att flyget är försenat i 1,5 timme, avgång förväntas bli 23.30 istället för 22.00 Jaja, trist tänkte vi men finns ju inget att göra åt det. Så vi satt oss och åt upp den mat vi hade kvar, bananer och måltidsbars, och drack upp drickan vi hade kvar. Vi satt ute på en bänk utanför gaten och drack upp all alkohol som var kvar, smugglade som bara den för att ingen vakt skulle se oss, haha! Vi hade fått veta att incheckningen av bagaget skulle öppna kl 18, så ungefär då ställde vi oss i kön. Och där stod vi. I två timmar! Jag vet inte om de som jobbade där sköt på incheckningen eftersom planet ändå var försenat eller om de bara var allmänt sena, men tröttsamt var det i alla fall. Men vi hade faktiskt turen att hamna bakom en amerikansk äldre kvinna i kön som pratade och pratade. Hon var jätterolig och trevlig så vi stod och pratade med henne, och en annan svensk man som stod framför oss, nästan hela kötiden. 


När bagageinlämningen väl var klar och jag hade behövt tänka när mannen bakom disken frågade hur gammal jag var, han behövde tydligen veta det för att jag skulle sitta vid en nödutgång, så kom vi till säkerhetskontrollen som faktiskt var snabb och smärtfri. Eller ja, mamma blev lite extra undersökt och blev visiterad och kollad så hon inte hade typ knark eller krut på händerna, haha! Men för oss andra gick det bra :) Sen åt vi middag med den svenska mannen som vi hade pratat med tidigare. Kan ni fatta att vi bara hade ätit två donuts var och sedan ätit lite bananer och barer och att vi fortfarande var på bra humör?! Vi har nog den amerikanska kvinnan att tacka för det ;)


Ja just det, vid incheckningen fick vi även veta att planet var två timmar sent istället för en och en halv timme. Efter middagen satt vi oss och väntade. Jag och Oscar spelade lite kort och så satt vi och tittade på folk ;) Sen har inte jag så mycket att klaga på vad gäller flygresan för jag hade faktiskt väldig tur och lyckades sova nästan hela resan. Vaknade till några gånger av att det skakade ganska rejält men somnade om igen. En som dock inte sov var Oscar. Den stackaren var redan innan inställd på att han inte skulle kunna sova och när det började skaka kunde han det verkligen inte. Så frågar ni honom var flygresan inget vidare. Skitäcklig frukost fick vi också, världens torraste bulle, usch.


Vi landade 14.20, en timme och tio minuter senare än vad som var planerat i början. Sen skulle vi då ner och hämta väskorna.. Och här börjar väl den värsta kaosen. Jag bokade SJbiljett från Lund till Göteborg då det skulle gå snabbare än att ta Öresundståg hela vägen. Jag hade tre möjliga tåg att ta från flygplatsen till Lund så jag tänkte att det hinns ju med. Mm... Väskorna blev försenade för tydligen hade några strejkat imorse och de låg fortfarande efter i schemat typ. Så klockan tickade på, jag missade första tåget och jag missade andra tåget. Jag gick i alla fall bort till en automat och köpte tågbiljett till mig till Lund och en duo familj till resten av familjen som skulle till Sölvesborg. Väskorna kom, jag fick min och gick i rask takt bort till tågen och sa hastigt hejdå till mamma och pappa, vilket ju inte känns jättekul efter att ha varit ihop 24/7 i tre veckor.. Kommer ner på spåret och ser att det andra tåget jag skulle ha hunnit med var försenat så jag kunde ta det. Gick igenom passkontrollen och anslöt mig till den stora mängden människor som stod på perrongen. Familjen hann ifatt och kom de med! När vi sen sitter i ett fyrasäte och andas ut litegrann så kommer biljettkontrollanten och tror ni inte att vi åker på böter för att gränsen för barn går vid 16 år i Danmark och Oscar åkte ju på Duo-biljetten med mamma och pappa. Jag vet ju om at det är så! Men tänkte inte hela vägen i stundens hetta när jag skulle köpa biljetter. Så himla typiskt. Fattar ni vilken otur vi har haft! 


Nu sitter jag på tåget mot Göteborg i alla fall, än så länge går det smärtfritt men kommer inte känna mig säker förrän jag är inne i lägenheten ;) Känns som att vad som helst kan hända ;) Så ja, det var ju kanske inte en jättekul avslutning på semestern men vi har ju haft en jääääkligt bra semester så det spelar egentligen ingen roll. Jag är så himla glad att vi åkte iväg och att allt gick så bra. Det har varit skitkul att umgås med familjen i tre veckor, vi är ju inte bortskämda med varandras umgänge, så det har varit jättekul! Vi ses igen på fredag då jag kommer hem över helgen och firar Oscars student en gång till och plockar med mig allt jag shoppat som inte fick plats i min väska ;) Nu är det bara 20 min restid kvar! Tjohoo!

Av Annie Johansen - 4 juli 2016 04:36

I lördags var klockan ställd på 06.15, det var dags att se soluppgången över Atlanten. Steg upp och gick ut i korridoren där det fanns ett fönster med utsikt ut över havet för att upptäcka att det var molnigt... Så jag och pappa gick och la oss igen ;) Senare på morgonen fortsatte det vara molnigt så vi gav oss iväg till Florida Panters arena och Sawgrass Mills, ett stort outletcentrum. Pappa satt en maximumtid på tre timmar så vi bestämde oss för att dela på oss, pappa och Oscar gick ihop, och jag och mamma gick ihop, eftersom vi inte ville till samma affärer. Jag lyckades såklart hitta lite grejer till. Pappa och Oscar hann med att gå bort till arenan under shoppingtiden men jag och mamma struntade i den. De hade, till min förtjusning, sett att det fanns ett Cheesecake factory. Så vi gick dit och åt lunch och avslutade med en efterrätt, en Oreo cheesecake, sjuuuuukt gott!


När de planerade tre timmarna, och kanske lite mer, hade gått, åkte vi tillbaka till hotellet och låg vid poolen. Senare på kvällen gick vi ut och åt och avslutade sedan kvällen med kortspel i sängen. Standard.

Av Annie Johansen - 4 juli 2016 04:26

Mamma och pappa var nere vid poolen tidigt medan jag och Oscar tog lite sovmorgon. När jag kom ner till poolen var pappa iväg och rekade frukostställe. När han kom tillbaka var han hungrig och hade inte hittat något bra som låg nära. Vi bodde lite "off", fast nej det gjorde vi verkligen inte, vi bodde precis vid stranden, men det var en bit att gå innan man kom till restaurangerna och utbudet av mataffärer var minimalt. Precis när vi hade samlat ihop familjen och skulle gå och äta frukost (vilket innebar typ en halvtimmes gång) så började det regna. Och i detta land regnar det ju aldrig små droppar utan GIGANTISKA! Så vi fick snällt gå upp på rummet igen och vänta tills det drog över. Klockan var väl ungefär 10.45 när vi tillslut satt på en restaurang och väntade på vår frukost, haha! Det var ett under att vi inte var så sura faktiskt! Det var en underbart god frukost: två stekta ägg, två amerikanska pannkakor med sirap och smör på, bacon och stekt potatis. Mums!


Efter frukosten gick vi tillbaka till hotellet och la oss vid poolen. Någon gång på eftermiddagen gick vi till gymmet och tränade lite. Sen på kvällen åt vi middag på en italiens restaurang med väldigt trevlig personal. Och god mat :) Efter middagen gick längs strandkanten tillbaka till hotellet, vilket låter mysigare än det var då pappa stegade på i marschtempo så svetten lackade på våra kroppar. Men när vi gjort narr av honom och fått honom att gå lite långsammare så var det ganska mysigt faktiskt ;)


När vi hade kommit fram till hotellet bytte jag, pappa och Oscar om till badkläder och gick ner till stranden där vi tog en likadan bild som vi tog när vi var i Bulgarien. Bild kommer väl så småningom på Facebook så håll utkik ;) När vi hade fotat klart gick vi upp på rummet och spelade plump i sängen.

Presentation

Mitt namn är Annie Johansen. Jag bor tillsammans med min familj i lilla Sölvesborg. På fritiden shoppar jag, dagdrömmer och dansar.
Här på bloggen skriver jag om allt mellan himmel och jord och jag hoppas att ni gilla't!

Omröstning

Bor du i Sölvesborg?
 Ja
 Nej

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Översättning

Följ bloggen

Följ The Life of Annie med Blogkeen
Följ The Life of Annie med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se